Ännu en med testikelcancer

Många känslor på en och samma gång, läs eller berätta dina!
bollen
Inlägg: 2
Blev medlem: tis 11 aug 2020, 00:25

tis 11 aug 2020, 01:09

Hej,

Nu har det gått cirka 3 veckor sedan jag var hos urologen och fick veta att jag hade testikelcancer och att jag skulle opereras några dar senare, kommer ihåg hur jag bara ville gå därifrån och bara sätta mig i bilen och gråta för mig själv. Men jag stannade kvar och egentligen bara försökte hålla tillbaka tårarna medans läkaren frågade om jag tyckte det var jobbigt och hur det kändes osv. Läkaren frågade inte så mycket mer än så, och kort därefter kom en sjuksköterska in och också ville visa något slags stöd. Tyckte allting kändes sjukt overkligt och ville bara försvinna därifrån. Tillslut när jag satte mig i bilen och skulle åka hem så rann tårarna och jag kom hem och la mig i sängen i 2 dar och strecksåg serie. Jag hade jättesvårt att berätta för mina nära. Och kan känna att det är lite pinsamt också. Är ganska ung.

Nu har det gått snart 3 veckor sedan operation, och jag var på skiktröntgen för 4 dagar sedan. Har också lämnat blodprover 2 gånger sen operationen. Har inte hört något från röntgen ännu men antar jag får någon kallelse eller telefonsamtal under denna vecka. Har dock träffat en läkare som ville ta en titt på operationssåret efter jag ringt och sagt att jag hade fått en knöl i själva ärret. Det var tydligen sårvätska och var ingen fara, dom sa också att svaret på analysen från borttagen testikel hade kommit och det var en cancertumör men att den såg bra ut ändå, att den inte hade kärlspridning, och att dom trodde inte jag behövde cellgift osv..

Tycker den här ovissheten och väntan mellan svaren är väldigt jobbig. Jag har också nu i dagarna börjat känna ett obehag och en knöl i den testikeln jag har kvar och det får mig att må extra dåligt och bli väldigt orolig. Misstänker att jag har cancer där också fast att när jag fick beskedet om cancer för 3 veckor sen sa dom att den andra testikeln såg bra ut... Men tycker det börjat kännas precis likadant som den sjuka testikeln gjorde. Ska ringa om det.

Tanken är att jag ska börja jobba nästa vecka igen men tycker det känns pinsamt. Går och funderar på om man ska vara öppen om vad man varit med om eller inte för kollegor? Jag har varit lite deprimerad rätt stor del av mitt liv och för ca 2 år sedan så kändes det som att jag äntligen börjat komma på fötter och på rätt spår i livet och som att jag börjat hitta mig själv igen och kommit på vad jag vill göra med mitt liv. Sedan kommer det här.. Fy fan! Känns som sagt overkligt och vissa dagar tänker man på det mer och vissa mindre. Nu får jag se vad jag får för besked framöver och hur det blir med behandling osv...
Användarvisningsbild
Ante
Webbplatsadministratör
Inlägg: 40
Blev medlem: tis 26 mar 2019, 07:34
Ort: Söderhamn
Has thanked: 10 times
Been thanked: 2 times
Kontakt:

ons 12 aug 2020, 15:47

bollen skrev:
tis 11 aug 2020, 01:09
Hej,

Nu har det gått cirka 3 veckor sedan jag var hos urologen och fick veta att jag hade testikelcancer och att jag skulle opereras några dar senare, kommer ihåg hur jag bara ville gå därifrån och bara sätta mig i bilen och gråta för mig själv. Men jag stannade kvar och egentligen bara försökte hålla tillbaka tårarna medans läkaren frågade om jag tyckte det var jobbigt och hur det kändes osv. Läkaren frågade inte så mycket mer än så, och kort därefter kom en sjuksköterska in och också ville visa något slags stöd. Tyckte allting kändes sjukt overkligt och ville bara försvinna därifrån. Tillslut när jag satte mig i bilen och skulle åka hem så rann tårarna och jag kom hem och la mig i sängen i 2 dar och strecksåg serie. Jag hade jättesvårt att berätta för mina nära. Och kan känna att det är lite pinsamt också. Är ganska ung.

Nu har det gått snart 3 veckor sedan operation, och jag var på skiktröntgen för 4 dagar sedan. Har också lämnat blodprover 2 gånger sen operationen. Har inte hört något från röntgen ännu men antar jag får någon kallelse eller telefonsamtal under denna vecka. Har dock träffat en läkare som ville ta en titt på operationssåret efter jag ringt och sagt att jag hade fått en knöl i själva ärret. Det var tydligen sårvätska och var ingen fara, dom sa också att svaret på analysen från borttagen testikel hade kommit och det var en cancertumör men att den såg bra ut ändå, att den inte hade kärlspridning, och att dom trodde inte jag behövde cellgift osv..

Tycker den här ovissheten och väntan mellan svaren är väldigt jobbig. Jag har också nu i dagarna börjat känna ett obehag och en knöl i den testikeln jag har kvar och det får mig att må extra dåligt och bli väldigt orolig. Misstänker att jag har cancer där också fast att när jag fick beskedet om cancer för 3 veckor sen sa dom att den andra testikeln såg bra ut... Men tycker det börjat kännas precis likadant som den sjuka testikeln gjorde. Ska ringa om det.

Tanken är att jag ska börja jobba nästa vecka igen men tycker det känns pinsamt. Går och funderar på om man ska vara öppen om vad man varit med om eller inte för kollegor? Jag har varit lite deprimerad rätt stor del av mitt liv och för ca 2 år sedan så kändes det som att jag äntligen börjat komma på fötter och på rätt spår i livet och som att jag börjat hitta mig själv igen och kommit på vad jag vill göra med mitt liv. Sedan kommer det här.. Fy fan! Känns som sagt overkligt och vissa dagar tänker man på det mer och vissa mindre. Nu får jag se vad jag får för besked framöver och hur det blir med behandling osv...
Hoj Bollen och välkommen till forumet! :)

Det finns absolut inget pinsamt eller något att skämmas över att du fått/haft testikelcancer. Prata så mycket du kan med din familj samt nära o kära, jag lovar dig att det blir såå mycket bättre då! Vet precis hur jobbigt det kan vara i början då man inte vet något och allt kommer som en shock, men nästan ser hela livet pasera. Det blir bättre, jag lovar och dur att gå ur detta starkare än tidigare!

Fråga de läkare du träffar ALLT du tänker på! Det finns verkligen ingen fråga som är för dum för att ställa i sitvationer som denna och här på foruet är det bara att posta allt du tänker på!

Du skrivet att du känner obehag i den andra testikeln också? För mig så vart det så att dom tog bort den drabbade testikeln helt och tog även en liten provbit från den andra som medförde att det känns som en liten knöl just där dom tog en liten bit. Det kan inte vara detta du känner? Denna "provbit" tar dom för att utesluta att den andra testikeln också skulle ha någon tumör.

Att tillägga när det kommer till "obehag" i pungen efter en sådan op är att man kan få fantomsmärtor i testikeln dom har tagit bort.. jätte konstigt men jag upplever det titt som tätt! Är hemskt mycket nerver osv som ryker så sånt är absolut inte ovanligt.

Mitt råd till dig är att vara öppen med det, du kommer att må så mycket bättre av den än att stänga det ute! Hoppas du får dina svar snart och att allt går din väg och som sagt, här kan du alltid skriva av dig! // Ante :)
bollen
Inlägg: 2
Blev medlem: tis 11 aug 2020, 00:25

fre 21 aug 2020, 01:04

Hej igen,
Tack för ditt svar!
Ytterliggare några veckor har nu passerat och datortomografin visade på att de inte tror att jag har spridning och att cancern upptäcktes så pass tidigt att det inte tror att jag behöver behandlas med cellgifter, så det känns positivt. Vet inte riktigt hur det blir då jag har uppföljning hos onkologen nästa vecka. När jag ringde och prata med en sköterska så frågade jag om det togs biopsi från den kulan, och det hades det inte gjort. Tycker det är märkligt ändå.. Påtalade att jag trodde det spridits till den, men de sa att det kunde vänta till att jag skulle dit nästa gång. Detta gör mig mycket orolig. Det du säger om fantomsmärtor tror jag att jag kan känna också, trodde det var något bara nu i början och som var något som berodde på att det sytt fast protesen. Men det kanske man får leva med då.
Tanken på att jag kan förlora den andra pungkulan nu också gör mig rädd. Hur fungerar det med sexliv? Kan man bli impotent? Och hur fungerar sånt efter cytostatikabehandling?
Användarvisningsbild
Ante
Webbplatsadministratör
Inlägg: 40
Blev medlem: tis 26 mar 2019, 07:34
Ort: Söderhamn
Has thanked: 10 times
Been thanked: 2 times
Kontakt:

sön 23 aug 2020, 17:27

Att förlora en testikel brukar i regler inte påverka varken sexliv eller att spermierna blir påverkad. Det är sytostatikan som kan ställa till det. Men man kan mycket väl återhämta sig efter en behandling och spermierna fungerar som de ska. Jag vart tillfrågad att frysa in spermier innan min behandling men då jag har barn sedan tidigare så kände vi oss nöjda och jag fryste ej in några. Har inte tittat upp om mina spermier blivit drabbad så här i efterhand dock.

Förlorar man däremot båda testiklarna så bör själva spermaproduktionen upphöra samt produktionen av testosteron.

Det känns och man vill ju tro att läkarna har koll på dig. Det känns som att dom har koll på dig och alla värden vilket borde ha gett någon signal på att den andra testikeln skulle vara drabbad. Det kanske är en svullen bitestikel du känner?

Hoppas du får komma in på din nästa kontroll snart så du får lite klarhet i det hela! Keep it up! / Ante
Skriv svar