Testikelcancer - Känns overkligt

Många känslor på en och samma gång, läs eller berätta dina!
lastpage
Inlägg: 12
Blev medlem: ons 03 jul 2019, 09:59
Been thanked: 3 times

ons 03 jul 2019, 10:29

Hej alla här inne på mincancer.se och tack Ante för skapandet av siten!

Var på ultraljud i förra Fredagen den 28/6 och fick konstaterat att jag hade en förändring på min vänstra testikel. Detta gjorde mig livrädd och jag visste inte vad jag skulle tro. Frågade direkt om det var cancer men de kunde ej säga något utan det var en urologs jobb.
På eftermiddagen när jag hade kommit åter till jobbet med alla tankar som kretsade så ringde urologen som ville boka en tid med mig. Jag skulle komma in kommande tisdag dvs igår tisdagen den 2/7. När tisdagen väl kom och nervositeten var på max så åkte jag in till sjukhuset tillsammans med min bror. Fick chockbeskedet att jag hade en ond tumör och att den skulle behöva opereras snart. Jag har gråtit från och till under 24 timmar snart och jag känner väldig oro inför framtida besked som man ska få och sedan behandlingen som verkligen sätter skräck i mig. Så mycket tankar hela tiden om hur lång tid tar det innan man kan jobba igen och varför jag som redan gått igenom så mycket saker i livet.
Sedan massa tankar på vad det är för typ av cancer och om den spritt sig. Har egentligen semester nu kommande vecka och framåt men det blir en kort sjukskrivning istället efter op. sedan får man se vad man orkar med. Jävla skit cancer!

/F
Användarvisningsbild
Ante
Webbplatsadministratör
Inlägg: 37
Blev medlem: tis 26 mar 2019, 07:34
Ort: Söderhamn
Has thanked: 10 times
Been thanked: 2 times
Kontakt:

ons 03 jul 2019, 21:06

Tjena lastpage och välkommen till forumet!

Beklagar verkligen.. Det är så jävla tråkigt och det sätter verkligen griller i skallen på en!
Känslan av hjälplöshet och orättvisa känner jag verkligen igen, man tänker att "ska det aldrig ta slut!?" på allt skit som händer i och runt ens liv.

Skönt att du har familj att stötta dig mot och bra att du skrev av dig här, jag och säkert många fler är här för att lyssna och ge våra råd och stöttningar i den mån vi kan då vi mer eller mindre kommer att ha gått igenom samma behandlingar (testikelcancer).

Oron är svår att komma ifrån då vi inte är mer än människor och det hör till vår natur men att alltid ha i bakhuvudet att dom har kommit väldigt långt gällande testikelcancer och mer eller mindre botar upp till 90% av alla fall!

Jag själv är i den fas där jag blivit kvitt min tumör(elakartad) och spridningen till lymfköttlar i buken tack vare operation och cytostatika behandling. Just i skrivandets stund så ser mina prover och röntgen bilder bra ut och kommer under de närmaste 10åren att få gå på täta kontroller vilket verkligen är en "trygghet" i det hela. Trotts detta så finns såklart oron kvar men jag väljer endå att försöka både leva och framstå som den "Friska Ante"!

För mig har det handlat mycket om "mind set" och lite av att övervinna sig själv! Sen har jag både familj och syskon som stöttar mig till 100%

Vi alla reagerar och agerar olika och vi alla bearbetar våra problem på sitt sätt! Gråt! Skrik! Prata! SKRIV! Få ur dig det du behöver och ingen fråga är för dum för att ställa! Det finns ingen läkare här på forumet ÄN vad jag vet? Men en sak har vi alla gemensamt och det är att vi alla gått igenom denna skitsjukdom på ett eller annat sätt och kan hjälpa och stötta varandra när ingen annan förstår! <3

Hoppas höra mer från dig! / Ante
lastpage
Inlägg: 12
Blev medlem: ons 03 jul 2019, 09:59
Been thanked: 3 times

tor 04 jul 2019, 17:56

Tack Ante för ditt svar! Läst hela din historia och får väl se hur min blir. Känns skönt när man kan prata med människor som varit i liknande sits.
Idag är en okej dag, varit i Göteborg för inlämning av simmare. Nu operation att ladda inför på måndag. Är man sängliggande en vecka efter operation eller hur var det för dig? Kan tänka mig att man har en del smärta efter. Steg för steg mot friskare tider. Fighting them thoughts!

/F
Användarvisningsbild
Ante
Webbplatsadministratör
Inlägg: 37
Blev medlem: tis 26 mar 2019, 07:34
Ort: Söderhamn
Has thanked: 10 times
Been thanked: 2 times
Kontakt:

tor 04 jul 2019, 23:51

Skönt att höra att du haft några bra dagar! :)

De första 2 veckorna gick jag o stappla som en gammal gubbe och satt/låg mest i soffan. Sen fortsatta jag nog småstappla en vecka till har jag för mig.

Är väl lite olika det där med från person till person och hur smidigt operationen går. Mig fick dom böka lite extra med innan dom var klara.

Stelhet och lite smärta efteråt hade jag men det var inte på värsta viset med smärtan. Det var Alvedon och Ipren jag fick med mig hem som smärtstillande vilket jag kan tycka var lite väl snålt iaf de första 2-3 dagarna.

Kommer att gå bra det där ska du se!

*man hug*
/Ante
MrTestikel
Inlägg: 16
Blev medlem: mån 05 aug 2019, 17:44
Has thanked: 1 time
Been thanked: 2 times

tor 15 aug 2019, 22:24

Lastpage, hur gick operationen? Hur mår du nu? Hur lång tid tog det för dig att få svar på analysen av testikeln?

Många frågor nu 😃

Jag opererades igår och det är först idag jag känner smärtan, var nog bra påverkad av goa mediciner igår
lastpage
Inlägg: 12
Blev medlem: ons 03 jul 2019, 09:59
Been thanked: 3 times

tis 10 mar 2020, 15:22

MrTestikel skrev:
tor 15 aug 2019, 22:24
Lastpage, hur gick operationen? Hur mår du nu? Hur lång tid tog det för dig att få svar på analysen av testikeln?

Många frågor nu 😃

Jag opererades igår och det är först idag jag känner smärtan, var nog bra påverkad av goa mediciner igår
Hej MrTestikel,
Har varit dålig på att vara inne på denna sidan det senaste men känner nu att det är dags att besöka den igen.
Operationen gick bra och tänker mig att det blev ganska bra för dig med.
Var öm en vecka och knapra lite alvedon och ipreen.
Fick svaret på analys efter 2-3 veckor kommer ej ihåg riktigt för att vara exakt men man får hålla ut den tiden och bara tänka att de jobbar så fort de kan.
lastpage
Inlägg: 12
Blev medlem: ons 03 jul 2019, 09:59
Been thanked: 3 times

tis 10 mar 2020, 15:27

Nu för en liten uppdatering av hela min cancerhistoria. Har nu varit på återbesök i GBG efter 6 månader.
När jag var på återbesök visade det sig att mina blodvärden hade ändrats och att HCG:n var hög igen, så nu blir det en runda till med undersökningar. Skitcancer säger jag bara, vill vara fri nu :cry:
Väntas förmodligen behandling inom snar framtid, förmodligen en BEP-kur (3 omgångar)
Livrädd för vad det gör med kroppen och hur jag kommer må dessa 3 månader som det kommer hålla på också rädd att man inte kommer kunna jobba något.

Ante hur mådde du under behandlingen som du gick igenom?
Användarvisningsbild
Ante
Webbplatsadministratör
Inlägg: 37
Blev medlem: tis 26 mar 2019, 07:34
Ort: Söderhamn
Has thanked: 10 times
Been thanked: 2 times
Kontakt:

ons 11 mar 2020, 21:49

lastpage skrev:
tis 10 mar 2020, 15:27
Nu för en liten uppdatering av hela min cancerhistoria. Har nu varit på återbesök i GBG efter 6 månader.
När jag var på återbesök visade det sig att mina blodvärden hade ändrats och att HCG:n var hög igen, så nu blir det en runda till med undersökningar. Skitcancer säger jag bara, vill vara fri nu :cry:
Väntas förmodligen behandling inom snar framtid, förmodligen en BEP-kur (3 omgångar)
Livrädd för vad det gör med kroppen och hur jag kommer må dessa 3 månader som det kommer hålla på också rädd att man inte kommer kunna jobba något.

Ante hur mådde du under behandlingen som du gick igenom?
Tjena Lastpage!
Tråkigt att höra att proverna visar åt lite fel håll men håll ut och kämpa på, det vänder!!

Vad jag hört från alla man träffat och pratat med så verkar det vara spridda skurar om hur man mår, dels beror det kanske på vilken typ av cytostatika man får och hur pass i "form" man är! En del verkar må relativt bra och kan jobba på medans en del mår sämre och är tvungen till att ta till vara på sin sjukskrivning.

Jag personligen mådde helt ok under min först (av 3) kur men kände absolut av det. Mådde lite illa (kändes som början till en magsjuka), allmänt klen (kändes som början till en förkylning), lite frossa (precis som att man skulle få feber).
Det var väl under kur nummer 2 som jag började att känna mig extra klen. Hade mer eller mindre inga vita blodkroppar vilket resulterade i att jag fick ta egna sprutor hemma för att stimulera benmärgen att producera mera vita blodkroppar. Skallen funkade inte alls som den skulle.. lätt förvirrad och hade svårt att koncentrera mig.

Var även under denna tid jag letade med ljus och lykta efter såna som er! Som jag kunde bolla tankar och känslor med. Där av MinCancer.se! Även fast jag har världens bästa sambo, syskon och vänner så kunde jag inte förklara och jag kände mig inte förstådd om hur jag mådde. Det är mycket som händer i kroppen och man bryts ner ganska mycket så det är inte så konstigt att man mådde som man mådde!

Det blir bättre med tiden och detta är bara en fas du kommer att gå igenom en gång så det är bara att kämpa på. Det blir bättre!
Skriv av dig så mycket du kan och orkar här så kommer garanterat någon som är i samma situation eller har gått igenom det du går igenom att svara. Om inte så finns jag, jag svarar!
lastpage
Inlägg: 12
Blev medlem: ons 03 jul 2019, 09:59
Been thanked: 3 times

fre 13 mar 2020, 22:47

Ante skrev:
ons 11 mar 2020, 21:49
Tjena Lastpage!
Tråkigt att höra att proverna visar åt lite fel håll men håll ut och kämpa på, det vänder!!

Vad jag hört från alla man träffat och pratat med så verkar det vara spridda skurar om hur man mår, dels beror det kanske på vilken typ av cytostatika man får och hur pass i "form" man är! En del verkar må relativt bra och kan jobba på medans en del mår sämre och är tvungen till att ta till vara på sin sjukskrivning.

Jag personligen mådde helt ok under min först (av 3) kur men kände absolut av det. Mådde lite illa (kändes som början till en magsjuka), allmänt klen (kändes som början till en förkylning), lite frossa (precis som att man skulle få feber).
Det var väl under kur nummer 2 som jag började att känna mig extra klen. Hade mer eller mindre inga vita blodkroppar vilket resulterade i att jag fick ta egna sprutor hemma för att stimulera benmärgen att producera mera vita blodkroppar. Skallen funkade inte alls som den skulle.. lätt förvirrad och hade svårt att koncentrera mig.

Var även under denna tid jag letade med ljus och lykta efter såna som er! Som jag kunde bolla tankar och känslor med. Där av MinCancer.se! Även fast jag har världens bästa sambo, syskon och vänner så kunde jag inte förklara och jag kände mig inte förstådd om hur jag mådde. Det är mycket som händer i kroppen och man bryts ner ganska mycket så det är inte så konstigt att man mådde som man mådde!

Det blir bättre med tiden och detta är bara en fas du kommer att gå igenom en gång så det är bara att kämpa på. Det blir bättre!
Skriv av dig så mycket du kan och orkar här så kommer garanterat någon som är i samma situation eller har gått igenom det du går igenom att svara. Om inte så finns jag, jag svarar!
Hej Ante,

Ja det var inte det man hoppades på riktigt men knatat mig igenom röntgen nu och på tisdag blir det ultraljud av testikeln jag har kvar.
Hoppas och ber till gud att den är fri från cancern så man slipper ta testosteron resten av livet.
Pratat med några som gått igenom cyto jag med men verkar som du säger vara lite olika och de jag har pratat med har haft bröstcancer och liknande, förmodligen helt andra cyto.
Egna sprutor låter sådär men man får lära sig för att leva :)
Det är som du säger svårt att prata med folk omkring sig då de inte har varit med om samma sak. Glad för att du skapat detta forum så man kan hitta personer som har vart med om det och är verkligen glad att du är aktiv och svarar. Uppdateringar kommer på resan. Kommer även skriva rent denna resa då jag är klar med allt. Tack Ante för ditt stöd!
lastpage
Inlägg: 12
Blev medlem: ons 03 jul 2019, 09:59
Been thanked: 3 times

mån 30 mar 2020, 15:39

Röntgen CT (Buk och lungor) - Inga fynd
Röntgen CT (Huvud) - Inga fynd
Cancermarkör HCG går uppåt långsamt.
Nu på onsdag så ska jag in på en PET-scan i Göteborg så får vi se vad det visar.
Hopppas jag får något svar efter den så jag vet när behandling ska påbörjas och hoppas på att det inte är massa elakingar i mig.
Försöker att ha humöret uppe fast man är orolig för behandling och allt annat. Pratade av mig lite men en kvinna som haft bröstcancer och gått igenom operation, strålning och cyto. Kändes skönt att få bolla tankarna med någon som gått igenom cancerresan.
Skriv svar