Att springa hjälpte mig före, under och efter cancern

Vad krävs det för att komma tillbaka till det normala efter en hård behandling? Dela din historia eller läs andras.
Springmotcancer
Inlägg: 1
Blev medlem: sön 13 sep 2020, 20:47

sön 13 sep 2020, 21:04

Hej.

Andreas här. Jag är en 47årig normal man. 2005 tog jag tag i mitt motionerande efter att jag hade haft ett långt skadeuppehåll. Jag sprang ett par gånger i veckan för mig själv och började spela motionstennis med ett par kollegor. Efter några år tyckte jag att jag nått upp till en ok motionärsnivå i min tennis och var nöjd med att kunna springa en mil ned mot 45 minuter. Det rullade på. Sen hände något 2014 började jag springa sämre och må dåligt i magen ibland. 2016 fick jag jag veta att jag hade en tumör i ändtarmen. När jag kom in för strålbehandling och operation fick jag flera gånger höra att det var bra att jag tränat för att min kondition skulle hjälpa mig hantera behandlingen bättre.

Jag bestämde mig tidigt att tackla behandlingen som en längre löpning. I löpning är det viktigt att fokusera på hur bra man springit första biten även om det bara är en kilometer av tio. Att oroa sig för vad som ska hända på sista kilometern suger bara energi och gör löpningen jobbigare. Så jag gick in med samma inställning för behandlingen och kryssade av varje undersökning och varje blodprov som att jag fixat en bit av sträckan och att det gått bra. Den inställning gav en positiv spiral som fick en del av personalen att förundras lite, men jag är helt övertygad om att det gjorde sjukhusvistelsen till den positiva upplevelse det blev.

När jag skrevs ut från sjukhuset måste jag säga att jag upplevde lite tomhet. Det var som att jag hade vunnit en viktig match och att säsongen var slut. Men jag hade ett mål att träna så jag kunde orka springa i bokskogen till sommaren. Först gjorde jag korta promenader, sen korta löprundor och snabbare än jag trott nådde jag mitt mål. Men pepp från omgivningen och ett par sponsorer växte löpningen sedan till ta fram kampanjtröjor med trycket springmotcancer på för att peppa andra till rörelse och rehab. Det har hjälpt mig mycket.
Användarvisningsbild
Ante
Webbplatsadministratör
Inlägg: 40
Blev medlem: tis 26 mar 2019, 07:34
Ort: Söderhamn
Has thanked: 10 times
Been thanked: 2 times
Kontakt:

mån 14 sep 2020, 22:36

Springmotcancer skrev:
sön 13 sep 2020, 21:04
Hej.

Andreas här. Jag är en 47årig normal man. 2005 tog jag tag i mitt motionerande efter att jag hade haft ett långt skadeuppehåll. Jag sprang ett par gånger i veckan för mig själv och började spela motionstennis med ett par kollegor. Efter några år tyckte jag att jag nått upp till en ok motionärsnivå i min tennis och var nöjd med att kunna springa en mil ned mot 45 minuter. Det rullade på. Sen hände något 2014 började jag springa sämre och må dåligt i magen ibland. 2016 fick jag jag veta att jag hade en tumör i ändtarmen. När jag kom in för strålbehandling och operation fick jag flera gånger höra att det var bra att jag tränat för att min kondition skulle hjälpa mig hantera behandlingen bättre.

Jag bestämde mig tidigt att tackla behandlingen som en längre löpning. I löpning är det viktigt att fokusera på hur bra man springit första biten även om det bara är en kilometer av tio. Att oroa sig för vad som ska hända på sista kilometern suger bara energi och gör löpningen jobbigare. Så jag gick in med samma inställning för behandlingen och kryssade av varje undersökning och varje blodprov som att jag fixat en bit av sträckan och att det gått bra. Den inställning gav en positiv spiral som fick en del av personalen att förundras lite, men jag är helt övertygad om att det gjorde sjukhusvistelsen till den positiva upplevelse det blev.

När jag skrevs ut från sjukhuset måste jag säga att jag upplevde lite tomhet. Det var som att jag hade vunnit en viktig match och att säsongen var slut. Men jag hade ett mål att träna så jag kunde orka springa i bokskogen till sommaren. Först gjorde jag korta promenader, sen korta löprundor och snabbare än jag trott nådde jag mitt mål. Men pepp från omgivningen och ett par sponsorer växte löpningen sedan till ta fram kampanjtröjor med trycket springmotcancer på för att peppa andra till rörelse och rehab. Det har hjälpt mig mycket.
Inspirerande läsning Andereas! Bra jobbat och fortsätt kämpa som du gör, för dig själv och andra! Vi har ju haft lite kontakt via Instagram så jag tycker alla som vill bör följa Springmotcancer på instagram :!: Eller varför inte kika in bloggen.

Keep it up! och välkommen till forumet! :)
Skriv svar